Konstepedemin och Världskulturmuseet i Göteborg.

Vad: 

Besök på Konstepedemin och Världskulturmuseet i Göteborg.

Hur:

Mona Wallströms atelje besöktes på Konstepedemin. Hon visade bland annat broscher hon skapat av hittat material, saker som tidigare varit en del av ett större föremål men som nu endast är ett bevis på något som tidigare funnits eller hänt. Det är just bevis som inspirerar Mona i hennes skapande - saker som är utanför sitt sammanhang. Bevis på att något har hänt. Genom att ta det och skapa ett nytt sammanhang runt det, exempelvis med broscherna, vill Mona ge en bild av det som finns bakom istället för det som är uppenbart.

Monas främsta råd till framtida bildlärare och elever är att idén måste få hitta sin väg, att missyckandet ibland kan hitta sin väg ut. Det är sällan resultatet blir som man föreställer sig, därför är det viktigt att fokusera på själva processen och se det intressanta i den. Misslyckandet kan ibland vara lösningen.

Efter Monas atelje besöktes Nils Ramhöj i hans. Där fanns bevis av en kreativ process som ägt rum. Enligt Nils är teckning en övningsfråga. Oavsett om personen i fråga besitter tidigare erfarenhet eller ej, så gäller det att finna sin egna nivå. Det krävs reflektion gällande undersökandet. Det bör ta upp mer tankeverksamhet än själva resultatet. Teckning kräver full koncentration och fokus. Läraren behöver sätta gränser för vart fokuset riktas. Mina tankar går direkt till min gamla bildlärare Rickard, som sa att utmaningen med teckning är inte att teckna hur man tror att något ser ut, utan att teckna det man faktiskt ser.

"Backar man från den pixlade och suddiga ytan, så ser man helheten och sammanhanget." påpekar Nils. Fokuset bör inte endast riktas mot det färdiga resultatet, utan helheten och sammanhanget där skapandet sker är utav stor vikt.

Sista besöket gjordes på Världskulturmuseet. Verken i utställningen diskuterade samt visade tankar kring genus, kön, jämställdhet, klass, barnsyn och hudfärg. Vad är skönhetsnormen i det rådande samhället och finns det egentligen någon som passar in det? Trots att ingen människa är den andra lik ställs det hela tiden krav på oss människor att se ut, prestera samt vara på ett visst sätt. Gör det att vi konstant känner oss otillräckliga och den kanske läskigaste frågan - hur påverkar det här kommande generationer? Det här är frågor som vi framtida lärare behöver diskutera och arbeta med i undervisningen.

Körling (2012, s.5) beskriver samspelet mellan eleverna och läraren som det viktiga. Det är i gemenskapen vi blir till. Trots det så blir skolan allt mer en sorteringsapparat. Vissa elever sorteras in som duktiga, andra som mindre duktiga.

Precis som i världen utanför skolan jämförs elever konstant med varandra i sina prestationer, trots att bedömningen inom skolans väggar ska vara formativ och leda lärandet framåt. Som lärare är det då väsentligt att reflektera kring detta och hitta en undervisningsmetod där elever kan känna ett lugn i att arbeta utifrån sin egna kunskapsnivå.

Museipedagogen på utställningen var tydlig i sina beskrivningar samt i artikulationen när hon talade. Tempot guidningen utfördes på kan passa en elevgrupp bra eftersom det inte var utdraget. Hon valde ut ett fåtal verk som hon ansåg var signifikativa för temat och berättade skapandet av dem, vilket var intressant. Viktiga frågor lyftes.

Varför: 

Enligt läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11) ska eleverna genom undervisningen i ämnet bild få erfarenheter av visuell kultur. I det ingår bland annat att få se samt uppleva konst, foto, arkitektur och miljöer.

Reflektion: 

Jag personligen kände en stark dragningskraft mot de "kreativa rörorna" i hörnen i ateljéerna. I dem kan processer och tankebanor urskiljas, vilket gör dem intressanta. För elever kan det också utgöra en intressant uppgift. De kan i grupper få reflektera över dem och diskutera kring vad de tror har skapats där.

Genus- och jämställdhetsfrågor kan vara något abstrakt för mindre barn att diskutera, men ändå viktigt att belysa i den mån det går. För elever i årskurs 4-6 är det förmodligen otroligt lärorikt att få lära sig och reflektera kring kvinnors, homosexuella samt mörkhyade människors rättigheter för 100 år sedan.